Idag är det jobbardag. Inte vilken jobbardag som helst- den berömda delade turen.

Medvetet går jag in i dagen med positiv attityd. Även om det är det tuffaste passet av alla så blir det inte lättare av att sucka och stöna. Tro mig jag har provat den varianten också, det blev faktiskt tyngre. En vinnare är ju den människan som trivs med sitt jobb, så i grunden är jag en vinnare.

Jag älskar människor som levt länge!

Jag får jobba med det som jag älskar.

Jag har fina arbetskamrater. 

Ikväll kommer jag hem fram emot tio och ska ställa klockan på 06.00

Det som räddar mig då är att jag trivs med livet i grunden. 

Det går att överleva ett dygn lite då och då med för kort nattvila.

Detta innebär inte att jag vill ha kvar delade turer.

Detta är ett grundtänk för att orka med dem.

Räknar inte får för att somna.

Jag pratar med Herden istället.

Han är min bästa vän.

JESUS!

Sen sover jag tills: PIP PIP PIP 06.00

Att åka bort några dagar har alltid gjort mig gott. En lite nyare tradition är att åka med min mamma och syster samt de två sista åren även dottern. Vårt resmål har varit vackra Rättvik.

I år åkte vi som vi även gjort ett par gånger tidigare när det var marknad där. En stor marknad!!! 

Vi passade också på att besöka Mora och Leksand. Bara strosa, bara vara. Promenader, joggingrunda.

Få lite distans till vardagen hemma. 

Det gör så gott. Och att få lite tid tillsammans med mamma och syster som vardagen inte alltid tillåter. 

Känslan att komma hem!!! 

Taggad på vardagen igen.

En helg hemma utan man och barn. Hur är det? 

Kanske helt underbart. Både Ja och Nej men jag uppskattar sådana här dagar. 

Tankarna hinner ifatt en.  

Gårdagen fylldes med träffar av olika slag. Goda samtal. Sång o musik bland de äldre.

Helt naturligt så är jag lite trött idag.

Valt att bara vara med Herren och vara ensam idag.

Kontrast verkligen.

Sprungit ett antal kilometer- alltid gott, om inte under tiden så kommer det efteråt.

Längtat efter familjen- Dotter som är borta två veckor i sträck- längsta frånvaron hittills på 15 och ett halvt år.

Men jag vet att hon har det sååå bra så därför går det att uthärda.

Mannen o Sonen är i Stockholms Skärgård och sköter om trädgården lite där.

saknar dem också men vi sågs ju i fredags och de kommer hem imorgon. Ja, iallafall mannen, Sonen åker vidare till Växsjö och Boule-SM där. Tror det är ett bra sätt att vänja sig lite pö om pö att leva små perioder utan barnen, då blir det inte lika plågsamt vid själva flytten hemifrån sen. 

Bilden är tagen efter dagens löprunda.

Den känslan efteråt är ganska skön.

Nu ska jag laga till någon liten matbit och sen filosofera lite innan VM-finalen mellan Argentina och Tyskland.

    (Bild från 130414)

Så här glada är vi idag!

Dax för den stora högtiden: Torpkonferensen.

För högtid är det när så många människor på en gång samlas och Bibeln är  temat.

För första gången på några år så bor vi inte på Torp.

Vi ska åka dit och gästa lite bara.

Alla utom V som inte kan vara utan det. Hon bor hos vänner där.

Snart bär det av. Eftersom V varit lite förkyld och så, så flyttar hon ut först idag.

Det ska bli så härligt att få känna atmosfären därborta.

  Från vinter till vår på 6 timmar.

Det fick vi uppleva igår. Från ett snödjup på 1.80 m. till 0.

I stugområdet där vi bodde syntes bara hustaken. Så otroligt med snö. 

Och sol på det.  Snacka om ljust.

Långa fina åk på Trysils fjäll. 

Jag jag vill tacka det fina sällskapet också.

Guld att få åka med er.

 Jag förstår mer o mer att jag uppskattar utsikt.

 När vi seglar ser vi  långt, när vi är i fjällen ser vi långt.

 Jag bara drar in utsikten ända in i djupet av mitt inre på något vis. 

Tack Gud för din fantastiska skapelse.

Nu hemma i  mitt älskade lilla hus.

Utsikten är bara några hundra meter.

Men här finns så mycket annat bra.

Det här är ju HEMMA!

I helgen som varit var vi i Romme på ett Familjeläger. Helt skönt bara. 

Så avkopplande att veta att det enda jag ska göra är att åka upp i liften och åka ner för backen. Sen upp igen och ner.

 Eftersom vi var ett gäng runt 50 personer så träffade man allt som oftast på någon man kände igen.

  Otroligt roligt. Vädret var grått men med sol i hjärta och sinne så tänkte vi inte så mycket på det.

Så befriande från allt. Avkoppling från vardagslivet med allt vad det innebär.

Vi sov alla i en skola i Falun. 

Fin gemenskap på alla plan.

 Nu tillbaka i vardagen igen.

Ska jobba några dagar och det känns helt ok.

Uppvilad och i form. 

Vi vill njuta så länge det går av vintern. Därav en resa till Trysil i mars. Ser så fram emot det.

Min träningsform en dag som denna.

Jag är så glad för att vi fått ett så fint ställe på hemmaplan.

Eftersom jag inte är någon vinterlöpare

(så länge det inte finns snö förstås då går det ju att ta på sig skidor och löpa)

så uppskattar jag bra" inneställen"

Jag tycker att gymmet är ett så härligt ställe. Alla sorter finns där.

Gamla, unga, muskulösa, icke muskulösa och så vi som är lite mitt emellan.

Alla gör på sitt eget vis. En del tränar lätt, en del tränar hårt.

Finns inget rätt eller fel. Verkligen fritt och avslappnat.

På vardagsförmiddagarna är det många pensionärer där och på kvällarna mer tonåringar.

Ibland är det väldigt många där och ibland är jag själv.

Det är otroligt stärkande för kropp och själ att köra sig slut fysiskt.

Detta är min träningsform när vädret inte inbjuder till träning utomhus.

Det viktiga är inte vilken form man tränar, det viktiga är ATT man tränar.

Det stärker hjärtat och håller igång alla inre organ.

Bra för oss som sliter med kropparna på jobbet och bra för dem som sitter stilla på jobbet.

Oj, värsta reklamen blev detta.

Här sitter jag nu nytränad, nyduschad, nyäten, avslappnad

och taggad för intensiv jobbarhelg.

Fyra pass på tre dagar.

Men kroppen är i harmoni och det gör att själen hänger på i samma känsla. 

Ja, det var lite om en av mina träningsformer. 

Första morgonen utan spegling i de röda kulorna vid granens fridfulla sken.

Men något nytt sker just i dessa dagar. 

För det första; dagarna blir längre och längre och kanske utan att vi märker det så blir vi iallafall förhoppningsvis lite piggare och piggare. Jag menar bara dagsljuset gör ju sitt till. Det är till och med vetenskapligt bevisat och då är det väl så eller...

Dagen idag är långt ifrån oplanerad. Jag har ett par saker som jag lovat och därmed måste göra. Men det är nog egentligen gjort på någon timme om jag bara börjar.

Sen är det en sak som jag vill göra. En sån sak som gör livet.

En fika tillsammans med god vän. Det är bara en sak som kan hindra det

-Jag har inte frågat vännen än om det passar.

Avslutar dagen med ett kvällspass i Hemtjänsten.

Helgen som varit har fått betyda så oerhört mycket för mig. 

Jag har liksom lättat.

En tyngd i mig har släppt och kvar på den platsen finns bara lovprisning.

Alltså det är inte tomt där den tunga " stenen" i mitt hjärta låg.

Där är det fullt av frid och glädje nu.

Och den tacksamheten som jag upplever riktar sig direkt till Gud,

det är det jag menar när jag här skriver Lovprisning.

Jag har hittills i livet varit lite dålig på att vältra över mina bekymmer helt till Gud.

 Till slut blir det ganska tungt därinuti då. 

Men Gud fostrar. 

Varje gång det blir så här får Gud möjlighet att visa sin stora makt.

Vi behöver inte kämpa så.

Olika typer av dagar kommer. Han vill gå med oss genom alla sorters dagar.

 Men han vill inte att vi ska gå och bära på tunga bördor. Jesus bar ALLT på korset.

"Dela varandras bördor" står det i Bibeln.

Alltså finns det bördor.

Jag delade min börda- och Wow!!!

Vi bad och det släppte.

Gå med allt som skiljer dig från Gud och ge det till honom.

Gå till Jesus. Tänk på vad Han har gjort för dig. Böj dig vid korset och överlämna ditt liv.

Ta emot Honom i ditt hjärta.

Bli verkligt fri.

Jesus sa: Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger.

Känn ingen oro och tappa inte modet. Joh.14:27

Önskar dig  Guds underbara Frid.

Bilden visar hörnan där granen stod tills igår...